När Annika tröttnat på att bli fotat i Slottsparken för en tid sedan stötte jag på en ny modell. Direkt när jag såg henne tänkte jag att hon skulle bli bra på bild och eftersom hon inte verkade göra något särskilt mer än att bara ligga och slappa i solen frågade jag om det skulle vara ok att jag knäppte några bilder. Jag fick aldrig hennes namn, men hon var verkligen väldigt lätt att jobba med. Stod stilla långa stunder utan att klaga, och rörde inte en min när jag tryckte upp kameran i nyllet på henne.

Jag hade nästan glömt bort hennes bilder ibland alla andra fotograferingar jag gjort på sistone, men så igår kväll gick jag igenom mina mappar och hittade den här bilden igen. Jag tänkte blogga den lite senare i veckan, men när jag nu ikväll hittade den här bloggen så påminde den mig av någon outgrundlig anledning om mötet med blomsterflickan i Slottsparken. Så nu lägger jag upp bilden redan ikväll. Undrar om min namnlösa vän skulle kunna få bli kompis med någon av personerna i den där andra bloggen?

Det märktes verkligen inte av att det var höst i helgen. Efter den mycket trevliga kräftskivan i lördags passade det perfekt med en strålande solig dag i söndags. Jag och Jens stack till Ribbersborgsstranden med vår vän Annika och hängde på en filt i solen innan vi fikade på kallbadhusets uteservering. Efter fikan blev vi sugna på promenad i Slotssparken, och jag tvingade Annika att agera modell. För en tid sedan hörde jag henne klara över att hon “aaaaldriiig blir bra på bild”, vilket jag nu verkligen tycker är motbevisat.

Bländare: 2,2. Slutare: 1/320. ISO: 100

Bländare: 2,0. Slutare: 1/125. ISO: 100.