Det finns det dagar då allt går trögt. Då ovissheten kring inkomsten som egenföretagare tycks överskugga allt. Då jag inte blir nöjd med något jag gör och det känns om ingenting någonsin kommer att gå vägen.

Men så finns det dagar när man börjar med att gå på en inspirerande säljkurs i Chelix regi. Och där möter en fantastisk människa som på det mest naturliga sätt delar med sig av sig själv så att man blir varm ända in i hjärtat. Då man följer upp detta fantastiska möte med en lunch med ytterligare en helt underbar person. En person som peppar, engagerar sig, lyssnar, tänker och säger massa smarta saker. Som man får skratta med. Som fyller en med energi.

Och när man sedan kommer tillbaka till kontoret så någon annan tyckt om ens bild. Så mycket att den gått till final i en tävling om bästa vårporträtt. (Rösta gärna!=)

Det är de senare dagarna man lever för. Som gör att de där tråkiga dagarna liksom bara krymper ihop och inte finns mer. Tacka vet jag dessa dagar!

Vissa dagar är bättre än andra. Dagen när jag fick fota de här härliga ungarna var en bra dag. Bilden är en “mellanbild”, då jag egentligen inte hade tänkt fota utan bara råkade ha kameran uppe. Jag tycker det blev en bra “miss”.

Nikon D700, 24-70 mm f/2.8 @ 28 mm. Bländare: 2,8. Slutare: 1/2500 sek. ISO: 500.