2003 bodde jag en månad i Italien. Jag hade varit där året innan och pluggat italienska (a.k.a käkat biscotti och druckit chianti tills det stod ur öronen på mig) och fått blodad tand. Under den där heta sommaren 2003 låg den franska gruppen Noir Desir på topplistorna med sin låt “le vent nous portera”. Jag pratar inte ett ord franska (nåja, jag klarar “merci beaucoup” och “deux points”, men det är också allt) men refrängen är så medryckande att jag gillade låten direkt. Tills jag råkade se videon på MTV en dag. Den är så mörk och hemsk, med en mamma och ett barn som kommer ifrån varandra på en strand, att jag fick kalla kårar och genast omvärderade den låt jag trott varit en glad trudelutt till något ångestmättat. Även om jag fortfarande gillar låten, kan  jag inte längre höra den där glada melodin jag tyckte mig höra i början. Jag vet fortfarande inte om låten egentligen är sorglig eller glad, men tycker det är fascinerande att tänka på hur stor roll som ett par bilder kan spela för ens intryck av något.

Bilden jag tog på stranden idag har jag lekt runt lite med i Lightroom och i dess nuvarande skick påminde den mig lite om någon scen ur den där tragiska videon. Och både min bild och videons stämning ligger helt och hållet i fas med vad jag tycker om kyla och snö. Hämta hem våren nu, snälla någon?

Vi skulle packat ihop våra saker. Dammsugit och slängt soporna. Dragit oss ner till Lund igen och laddat för en ny vecka. Men det var så skönt här, att vi struntade i allt det där och bara stannade kvar. Klockan ringer okristligt tidigt imorgon, men vad gör det? Jag sitter med bastuvärmen kvar i kroppen och lyssnar på hur brasan sprakar. En utläst bok och en återupplivning av min bekantskap med Feist är resultatet av dagen. Precis så här vill jag alltid ha mina söndagar.

Klicka på bilderna för att se dem i större format

Se så mycket Lollos bebis har växt! Blivande storbror undrar så vem det är som är där inne. Om bara ett par få veckor får vi veta.

Jag har datorvila. Eller jag försöker i alla fall låta bli datorn. Min högra arm har så ont, så ont. Den har redigerat för många bilder med hjälp av på tok för oergonomisk utrustning. Jag inbillar mig att den börjar bli lite bättre nu, men jag försöker låta bli att göra saker med datorn som kräver användning av mus.

Fast jag kunde inte hålla mig från att redigera den här bilden på Louise och hennes mage. Hon är så himla fin! Lollo är en av mina käraste vänner och jag är extra glad eftersom jag har förmånen att få äta lunch med henne imorgon. Och det efter en träff med den fotograf vars blogg jag läst längst och vars bilder jag bara avgudar: Mette. Tänk vilken dag jag får imorgon!

Först så var jag hos en vän som just flyttat och hon berättade att hon gärna skulle ha någon fin tavla med naturmotiv på väggen  – tagen av mig! Jag blev så glad i magen.

Sen kom jag hem och upptäckte att min bild av “kyla” kommit med som en av finalisterna i fotourvals tävling! Kan ju inte bli bättre! Mitt bidrag är nummer 12 och tycker man att bilden är fin får man så klart gärna rösta! Själv har jag svårt att välja mellan bidrag nr 3 och bidrag nr 8, Jag tycker båda är så himla fina och så helt olika att det är svårt att välja en favorit.

Ikväll blir jag så glad av kyliga bilder att jag slänger upp tre till ifrån samma vandring.

]]> http://www.kronfalt.se/glad-x-2/feed/ 2 http://www.kronfalt.se/kyla/ http://www.kronfalt.se/kyla/#comments Thu, 29 Oct 2009 13:22:59 +0000 Eva Kronfält http://www.kronfalt.se/?p=846

Jag har en kusin som är bra på alla sätt och vis, men han är lite galen. Eller, egentligen är väl “orädd” mera rätt ord, men jag tycker hans strapatser ofta känns galna. Han är väldigt förtjust i att vandra (särskilt på Balkan. Titta på hans sida, http://karpaterna.se, för massor av bilder och info om hans vandringar) och ger sig gärna iväg på outforskade stigar och träffar på både underliga människor och storslagen natur på sina resor. I vintras drog han med mig Jens på en kort vandring längs Söderåsen, med tillhörande övernattning i vindskydd och minusgrader. Anledningen till att jag följde med överhuvudtaget var att vi skulle campa relativt nära vår bil, så jag hade en väg ut om det skulle bli allt för mycket vildmarksliv för min smak. Men det var faktiskt toppen! När min kusin föreslog vandringen var jag väldigt tveksam och ställde frågan: “varför skulle man vilja sova utomhus i ett vindskydd mitt i vintern!?”.  Efter vandringen är jag helt omvänd och undrar, precis som min kusin: “varför vill inte alla sova utomhus i ett vindskydd mitt i vintern!?”

Men kallt, det var det. Och därför tänkte jag att bilden jag tog på en frusen sjö skulle passa utmärkt till Fotourvals tävling på temat kyla.

]]> http://www.kronfalt.se/sweet-sanna/feed/ 0 http://www.kronfalt.se/jag-blir-sa-glad/ http://www.kronfalt.se/jag-blir-sa-glad/#comments Mon, 26 Oct 2009 12:00:23 +0000 Eva Kronfält http://www.kronfalt.se/?p=831 Via en vän på facebook fick jag en länk till den här bilden, som jag tycker är  helt underbar (precis min humor!);

http://www.telegraph.co.uk/culture/culturepicturegalleries/6407277/Bent-Objects-by-Terry-Border-The-Secret-Life-of-Everyday-Things.html

Jag blev så himla glad. Dels för att bilden är kul, men också för att jag tycker att gesten är så fin – att någon tänkte på mig och gjorde sig “omaket” att skicka en länk för att han trodde att jag skulle gilla den. Tack Rickard! =)

Igår fotade jag Sanna och hennes bebis. Bebisen är 8 månader gammal och beräknas bli en tidig julklapp när den tittar ut strax innan lucia. Jag tyckte de var vansinnigt fina, båda två.