Måste medge att jag, som känner att jag lever bland människor som abdikerat inför vad de tror är mammarollen 2011, ser dig som en självsfrände som gjort en hälsosam kompromiss snarare än blivit din värsta mardröm. Och så ser jag på min egen mammaroll också.

Du kommer, förhoppningsvis, aldrig köra 5-min metoder eller time-out i tron att det är “bra för barnen” att må dåligt och du likaså för att någon-sagt-det-var-det-någon-gång-och-alla-andra-gör det, nog. Du kommer, med säkerhet, aldrig planera en långhelg efter nästa barnloppis eller välja bilbarnstol efter senaste modet i “Mama”.

Nej, älskade Eva – det är en skam att jag inte våldgästar dig mer än i att jag avnjuter dina texter online för kors i taket vad du är min enda livlina till verkligheten då jag nästan tror att alla andra ny-mammor blivit galna. I min verklighet, där måste man inte älska alla ungar eller tro att moderskap är en rock man ta på sig på morgonen eller ett kollektiv av f.d. intellektuella kvinnor som lever i en 50-talsbubbla. I min verklighet får man älska sin snorunge och ändå bara…vara.. sig själv. Fast pånyttfödd, tillsammans med sin unge.

Så känn inte för en sekund “jag har väl inte blivit en av DEM???” för Eva – du blir aldrig som dem och den egenskapen kommer du föra vidare till August. Du är Eva.